Ljug inte för mig!
Det är inte jag som
inte ens försöker
trots löften.
Det är inte jag som
tar stora ord i mun
men förblir lika
liten som orden
är meningslösa.
Så ljug inte för mig,
för jag vet:
det kommer aldrig
att bli som förr...

Svettiga kroppar
i takt med varandra;
hoppande, studsande
I takt med musiken;
skrikande, sjungandes
Total absorption;
hesa rop, blanka ögon
Trots närheten,
helt isolerade
i sig själva,

Det kallas nog extas
med ett ord

Jag vill bara omgärda dig i bomull
mjukare än mjukast
och skydda dig från
världens alla faror
i min famn.

Imorgon är det Kristian Anttila och jag är mer än pepp! :D

Håll er nära,
men jag vill inte höra era hjärtan,
så kom inte för nära.

Stanna inom räckhåll,
bara så ni ser det nödvändigaste,
men inte mer.

Lyssna på mitt ord,
men jag vill inte att ni ska höra
mitt hjärtas slag.

Närhet och avstånd,
omöjlig kombination:
mitt liv

Känner att bloggen inte uppdateras så ofta som jag kanske skulle vilja, men tiden räcker helt enkelt inte till; tyvärr. Mer och tätare inlägg kommer, inom sin tid.

Känslan av otillräcklighet, den förgör
tär på det som är.
Känslan av att ingenting någonsin duger
är tillräckligt för att förstöra
det redan otillräckliga, bräckliga
Hur står man ut i vetskapen
att alltid stå i skuggan av
det som är otillräckligt?